Sidor

fredag 24 februari 2012

Fördjupning

Hur kunde det hända?




     Jag kan inte förstå hur något så fruktansvärd kunde hända. Hur kunde någon komma på idén att utrota en hel ras? Eller upplåna alla människor som hade något funktionshinder eller som inte passade i mallen som tyskarna hade hittat på.
      Allt har en början som kan förklara en del om varför detta kunde hända. Efter första världskriget var Europa och speciellt Tyskland i ruiner. Landet var i en djup stor ekonomisk kris, de fick ta på sig hela skulden för kriget och samtidigt var de tvungna att betala en jättelikt krigsskadestånd. Tyskarna var bittra mot politikerna och regering för att trodde att soldaterna hade blivit svikna. Där föddes en högerpartiet där Hitler var med och med hans karisma och personlighet eggade folk mot den sittande regeringen. År 1930 drabbades Tyskland av en enormt ekonomisk depression. Detta ledde till en massarbetslöshet. Folk tröttnade på den demokratiska regeringen och började att lyssna på Hitler som hade nya idéer. Folket röstade på honom för att han hade lovat att ta landet ur krisen och att alla skulle få jobb och Tyskland skulle bli en stor makt igen. 
        Jag tycker att det är en viktig del av historia om hur Hitler kom till makten. För att det var han som med sin ostoppbar kraft och idéer ledde Tyskland att starta andra världskriget. Han ville utökat tyskt territorium och det var därför han började att attackera granländerna. Jag tror att allt detta var en konsekvens att han kunde se hur mycket makt han hade i sina händer och ambitionen att ha mer och mer kontroll. En annan faktor som hjälpte Hitler att nå folket var propagandan. Den var mycket väl genomtänkt och organiserad. På grund av den började människor att lyssna och tro på honom. Syndabockar blev judarna och funktionshindrade. Judarna på grund av de ägde mycket  och hade stora förmögenhet. Funktionshindrade fick skulden för att de var inte perfekta och de var de svagaste i samhället. De hade ingen nytta av dem i deras fullända värld. 
       Min opinion när det gäller detta är att han använde kompetenta personer som lyfte den patriotiska andan av folket. De samtidigt tog upp att tyskarna var bättre än alla andra och det var då startade den utrotningsperioden,”förintelse”. Det var något omänsklig och grym som resulterade i döden för miljoner människor i koncentrationsläger. Jag tycker att det var hänsynslös hur de torterade, gasade ihjäl, experimenterade med folk. Tyskarna hade ingen empati för sina medmänniskor. 
      Allt det här påverkade de nya generationer (oss) på både gott och ont. För den positiva delen jag vill aldrig att det här ska upprepas. Jag tror att alla vi har lärt oss efter krigets misstag. Några länder tog fördel av allt detta och utvecklade sin ekonomi eftersom de hade fungerande fabriken som kunde exportera till de länder som var i ruiner, till exempel Sverige. För den negativa delen det är synd att det finns fortfarande folk som tycker att det här var bra eller att det har aldrig hänt. Det finns extrema grupper över världen till och med i Sverige som lever på dessa idéer. Allt det här lidande och misär som kriget orsakade till världen vållade en global ekonomisk kris. Kortfattat tycker jag att det kunde ske av två viktiga anledningar; makt och ambition. 
        Ibland undrar jag om hur världen skulle se ut om vi inte hade blivit drabbade av den här stora kriget. Det är svårt att föreställa sig dessa. Världen skulle ha sett snällare, trevligare och mänsklig vänligare ut. Utan så mycket agg eller hat. 

torsdag 23 februari 2012

Fördjupning


 Propaganda



        Propaganda är ett viktigt verktyg för att främja någonting och som används för att ge kunskaper åt ena sidan, doktriner, idéer och synpunkter. Från den andra sidan; information om en organisation, dess produkter, tjänster och / eller politik. Allt detta för att locka anhängare och köpare. Etymologiskt, propaganda kommer av det latinska ord ”propagera” (som betyder fortplanta, utbredda). Men vissa författare säger att det kommer från den moderna latin där det betyder "avslöjanden."
         Målet med propagandan är att öka stödet (eller avslag) till en viss position. Intentionen med propaganda är att inte tala om sanning, utan att övertyga folk. På grund av detta, informationen som överförs presenterads ibland känslomässigt laddade, ofta involverar känslor, särskilt patriotiska sådana. I politisk mening, propaganda har utvecklats främst med modern sociologi och med konsolidering av massamhället. Adolf Hitlers propaganda minister, var Joseph Goobbels och den första han gjorde för att vinna makt var att ingripa massmedier för att indoktrinera folket med politisk propaganda. Den berömda frasen "En lögn som upprepas tusen gånger blir en sanning" speglar detta sätt att gå vidare.
        Propaganda har sitt ursprung i Rom, under en period där arbetade författaren Tio Livio efter idéer för att kunna samla folket till en förbund för att ena denna stad. Detta medel användes och expanderade sig igen tack vare den katolska kyrkan, som utnyttjade det för att sända religiöst budskap. Det var dock inte förrän till första världskriget då den moderna propaganda blev institutionaliserad med vetenskapliga metoder. Journalist Walter Lippmann och Edward Bernays PR var ansvariga för den första anti-tyska kampanjen i  USA.
      Framgången för denna kampanj visade potentialen av detta medel (propaganda) som ett sätt att kontrollera den allmänna opinionen, en upplevelse som de andra regeringar i USA satte i praktiken tid efter.  Även andra länder lärde sig också att använda den metod under andra världskriget. Där de totalitära regimer (nazism, fascism, stalinism) använde propagandan som en huvudsakliga krigsvapen på slagfältet för både den Nazi-Tyskland och Storbritannien.   
       Från denna tidpunkt, blev den term associerad med kontrollen av den allmänna opinionen genom massmedia. Därefter blev propaganda i samband med olika politisk partiers strategier och okända regeringar som samarbetade med de totalitära regeringen, ett medel för att nå folket. I de kapitalistiska samhällen har ökningen av reklam och politisk propaganda varit jämn sedan början av nittonhundratalet till idag.
        Vi kan konstatera att propagandan är en maktmedel som om den är fel använd kan få förödande konsekvenser. Jag kan nämna Hitlers propaganda under andra världskriget som ett bra exempel. Där han kunde vända en hel nation mot den judiska folket först.  Senare fortsätet att utrota zigenare, homosexuella och funktionshindrade, det vill säga alla som inte passade i den perfekta ariska rasen. Människor lyssnade blind på allt vad han sade. Och sen han höjde upp den ariska rasen som den perfekta art genom den otroliga propagandan. 
      Jag tycker att propaganda styr vad folket tycker och många gånger deras tankar. Det är svårt att inte bli påverkad av propagandas budskap när man blir bombarderad hela tiden genom massmedia. Vi har ett tydligt exempel på allt detta i Kuba, där folket blir indoktrinerad från de är små och hela livet. När jag bodde där så visste jag ingenting om resten av världen. Allting kommer uppifrån och massmedia kontrolleras av regering; allt reklam, litteraturen, teve, radio, osv. Folket har ingen tillgång till de vanliga datornätverk dvs internet. Det är komplicerad att tänka självständigt när jag är påverkad av en samhället som allting är kring propaganda och när alla lyssnar och följer den. 


måndag 20 februari 2012

Efterkrigstiden


Efterkrigstiden 
(Kol och stålunionen, Marshallhjälpen, FN, NATO, Warzawapakten)


Ve - Day - It’s all over. 
     Adolf Hitler tar livet av sig i si bunker under Rikskansliet måndag 30 april 1945. Den 8 maj skickar admiral Karl Dönitz en delegation till general Eisenhowers högkvarter i Reims för att skriva under Tysklands Kapitulation. Kriget i Europa är över.
    Den 15 augusti 1945 så meddelar Japan att de kapitulerar och den 2 september går kejsare Hirohito ombord på slagskeppet USS Missouri som ligger för ankar i Tokyobukten och skriver under japans villkorslösa kapitulation. 
    Senare träffades ledarna för USA, Sovjetunionen och Storbritannien i den tyska staden Potsdam för att bestämde hur Europa skulle ”se ut efter kriget”. Harry S Trumman, Josef Stalin och Clement Atlee (som van valet över Churchill) bestämde att Tyskland skulle delas upp i Öst och Västtyskland och att Berlin som ligger mitt i Sovjetkontrollerade Östtyskland skulle delas mitt itu. Så Europas delades i öst och väst med demokratier i väst och sovjetkontroller ade diktaturer i öst. 
     Den 25 april 1945 möts 50 länder i San Francisco och antar FN stadgan vari i det står;
”Vi, De förenade nationernas folk, beslutar”:
  •   Att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidande.
  •   Att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer.
  •   Att skapa de villkor, som är nödvändiga för upprätthållande av rättvisa och aktning för förpliktelser, härrörande ur fördrag och andra källor till den internationella rätten. 

Marshallhjälpen; uppkallad efter USA (utrikesminister George C Marshall).
     USA bestämde sig att hjälpa förlorarna och att bygga upp sina länder istället för att ta pengar från dem såsom Storbritannien och Frankrike gjort efter första världskriget. Marshallhjälpen skulle leda till den kraftigaste ekonomiska tillväxten i Europas historia. 
     Tanken med allt det här var att bygga upp de krigsdrabbade ländernas ekonomier vilket i sin tur skulle leda till stabilitet, att folket skulle kunna leva i frihet och på sätt försäkra sig om att det som hände aldrig skulle kunna hända igen. 
Kol och stålunionen 
     Jean Monnet och Frankrikes utrikesminister föreslog att Frankrikes och Tysklands kol och stålindustri skulle underställas en gemensam myndighet. Då skulle dessa för krigsindustrin så viktiga tillgångar inte tillhöra länderna utan kontrolleras gemensamt.   Tanken var att detta skulle försäkra att det inte skulle bli några fler krig länderna emellan. 
     Den 18 april 1951 Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Tyskland och Italien bildade Kol och stålgemenskapen vars mål är fred i Europa. Fler länder blev också medlemmar och 1967 bytte organisationen namn till EG. Idag heter organisationen EU och de flesta Europas länder är medlemmar, däribland de gamla öststaterna som en gång ”styrdes” av Sovjet. Inget ”stort” krig har drabbat Europa sen bildandet. 
NATO (North Atlantic Treaty Organization)
    Den 4 april 1949 bildade USA, Kanada, Storbritannien, Frankrike, Danmark, Belgien, Island, Italien, Luxemburg, Norge och Portugal NATO. Avtalet innebär att ett angrepp på ett utav medlemsländerna är ett angrepp på alla medlemmar. Detta betyder att länderna ska försvara varandra. NATOS huvudfiende vara Warzawapakten. 
      Idag är NATO en jätte viktig organisation och världens överlägset starkaste militärmark med USA som ledare. Sverige samarbetar idag med NATO men är inte fullvärdig medlem. Sverige deltar i den NATO-ledda insatsen i  Afghanistan. 
Sovjets svar på Nato 
   Albanien, Tjeckoslovakien, Polen, Östtyskland, Bulgarien, Ungern, Rumänien och Sovjetunionen bildade Warszawapakten i Polen 1955. Dessa länder lovade att försvara varandra vid fientlig angrepp. Alla medlemmar skulle vara jämnlikar men vem skulle bestämma?! 
   För att länderna är inte järnlikar utan Sovjet ”styr” över de andra och använder organisationen för sina egna ändamål. B la slår Röda armén brutalt med folkets uppror i Tjeckoslovakien med stridsvagnar, den sk Pragvåren. När Sovjetunion gick under 1991, betydde det också slutet för Warszawapakten. Den upplöses officiellt 25 februari 1991 i Prag. De flesta av medlemmarna är nu medlemmar av NATO och EU. 


Sverige under andra världskriget.


       "Sverige under andra världskriget"

Den nyutnämnda regeringen samlad vid Stockholms slott i december 1939.

         Sveriges historia under andra världskriget omfattar åren 1939 till 1945. Landets politik under denna period var att hålla landet utanför kriget och det är därför Sverige inte blev direkt indraget i världskriget. Regeringen förklarade att Sverige förhöll sig neutralt. Trots att Sverige inte medverkade i andra världskriget som krigförande land, var hela nationen beredd hela tiden för att försvara landet mot fientliga anfall. Därför kallar svenskar andra världskrigets skede för "beredskapstiden".
     Men Sverige gjorde viktiga uppoffringar av vissa krav till Tyskland, angående transiteringstrafiken, d.v.s. tyska militärtransporter av personal och materiel på de svenska järnvägarna till Norge och mellan Norge och Finland. Sverige blev inte ockuperad av Hitler under andra världskriget för att vi hade en givmild inställning till våra järnmalmsresurser med Tyskland och för att han var rädd att britterna skulle bomba Sveriges malmfält uppe i norr. 
         De allra viktigaste exportprodukterna var järnmalm och kullager. Båda var så viktiga i den tyska vapenindustrin att 40% av Tysklands järnmalm importerades från Sverige. Eftersom man tillverkar stål från järnmalm, skulle tyskarna få det svårt med ståltillverkningen vid ett exportstopp och stål är nämligen en av de absolut viktigaste utgångsmaterialen i vapentillverkning. Ett slut på järnmalmsexporten hade kanske satt stopp för Tysklands expansion men ökat risken för en tysk ockupation av Sverige. Detta var också en effektiv hållhake på Hitler när vi hotade att spränga alla gruvor vid en tysk ockupation. Handeln med Tyskland var mycket viktig för Sverige för att vi fick inte bara valuta för den utan vi fick också kol och koks som gav oss värme. 
     När Danmark och Norge blev ockuperades av Tyskland år 1940, ökade Hitler pressen mot Sverige så vi var tvungna följa efter hans order. Det innebar att transportera soldater och mängder av tyskt material med tåg genom vårt land till och från Norge.
      Mellan den 25 juni till den 12 juli 1941 genomförde den tyska armén en transport av en division fullt utrustade soldater genom Sverige. Detta har betraktats som den största eftergiften som Sverige gjorde under hela andra världskriget och kallas för midsommarkrisen. Därför gav tyskarna Sverige ett ultimatum. 
       En av de flera positiva händelser som Sverige gjorde under andra världskriget var att fungera som ett skydd till många judar som flydde från nazisternas judeförföljelser. Omkring 7000 judar flydde över Öresund med hjälp av svenskar. Och en annan viktig var att Sverige också hjälpte Finland när detta blev attackerad av Ryssland genom att skicka en hel del ammunitionen och mer än 7000 frivilliga svenskar som var tillgängliga för att bistå. 



onsdag 15 februari 2012


Folkmord under kriget


      Folkmord även kallat ”genocid” är ett internationellt brott som innebär vilken som helst av de händelser som begåtts med avsikt att förstöra, helt eller delvis, en nationell grupp; etnisk; rasmässigt bestäm eller religiös grupp som sådan. Dessa handlingar innehåller döda medlemmar av gruppen, orsaka allvarlig kroppslig eller psykisk skador till medlemmar i gruppen. 
     Gärningarna som räknas upp för folkmord är:
  • Att döda medlemmar av gruppen
  • Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada
  • Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång
  • Att genomföra åtgärder, som är avsedda att förhindra födelser inom gruppen
  • Att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp.
   Konsekvenserna av folkmordet under andra världskriget är så förödande att dödssiffran ligger på mer än 78 000 000 människor. Detta var den första riktigt stora internationella konflikten där antalet civila dödsoffer var mycket större än antalet stupade soldater.
  •   Nazisterna under sina 12 år vid makten dödade mellan 5,6 000 000 och 6,3 000 000 judar och en halv miljon zigenare. Cirka 2,9 000 000 av de dog i koncentrationsläger, där många mördades i gaskammare eller dog på grund av de usla förhållandena med misshandel, svält, sjukdomar och hårt arbete.
  •   Under förintelsen omfattar man även nazisternas systematiska dödande av andra grupper, som sovjetiska krigsfångar, polacker, civila ryssar, homosexuella, handikappade, Jehovahs vittnen och andra religiösa eller politiska motståndare. Utifrån denna utökade definition skulle den totala summan av offer för Förintelsen vara mellan 11 och 17 000 000 människor.
  •     Under andra världskriget dog även många soldater eller militärer av dem, mellan 2 till 4 000 000 var ryssar och andra sovjetmedborgare; 1,9 000 000 var polacker.
  •     Befolkningen hade också stora förluster i många länder, under detta krig dog cirka 200 000–1 500 000 romer och sinti och 200 000–300 000 funktionshindrade.
  •   Många civila tyrskar dödades (siffrorna varierar mycket men det sägs att offrer ligger från 200 000 ända upp till 2 miljoner) när de försökte flygga undan från den Röda armén. 
  •   Atombomben som föll över Japan orsakade ca 200 000 av försluster de första timmarna men tid efter dog mellan 150 000 och 200 000 personer av svält, törst och brännskador, främst kvinnor och barn.
  •     Under hela japansk-kinesiska kriget (1937–1945) dog cirka 20 miljoner människor, av den här siffra, bara 3 800 000 var militära dödsoffer. 

söndag 5 februari 2012

Personporträtt


Heinrich Luitpold Himmler



      Heinrich Luitpold Himmler född den 7 oktober 1900 i München, Bayern, Tyskland. Var ledare för den nazistiska Tyskland. Men han var även en jordbruks-ingenjör och en tysk ultranationalist. I Himmlers familj rådde sträng katolicism och nationalkonservatism. Hans pappa var Joseph Gebhard Himmler (1865–1936), en lärare och hans mamma Anna Maria (1866–1941). Han hade två syskon. Himmler träffade sin blivande hustru år 1926, Margarete Siegroth. De gifte sig den 3 juli 1928 och fick sitt enda barn, dottern Gudrun, den 8 augusti 1929. Makarna Himmler hade inte en lång äktenskap utan de separerade sig 1940. Året därpå Himmler började en kärleksaffär med hans sekreterare, Hedwig Potthast. Hon födde en son, Helge och en dotter, Nanette Dorothea.
     När första världskriget slutade, blev han soldat och var aktiv i nationalistiska rörelser innan han allierade sig med Hitler under det misslyckade kupp som han spelade i München. Hitler namnge Himmler som huvudet på hans livvakt ”SS” år 1929. Himmler gjorde av detta väpnad grupp en maktbas, som från början hade bara cirka 280 män men han utvidgade tills 52.000 män som ville erövra makten.
    Efter Hitlers tog makten i regeringen (1933), blev Himmler chef för den politiska polisen. Därför har han det yttersta ansvaret för den blodiga förföljelsen av oliktänkande och motståndare som gjorde nazisterna och även förföljelsen av judar.
    Med utbrottet av andra världskriget (1939-1945) blev hans makt helt när han utsågs till "Reich kommissionär för skydd och förbättring av Allesamman Race". Himmler var då ansvarig för genomförandet "rening" av den ariska rasen i Tyskland och i de erövrade områdena i östra Europa, även kampanjen av utrotningen av judar i länder som kontrolleras av den tyska armén. Den extraordinära grymhet som SS riktade i mordet av miljontals europeiska judar var på Himmlers personliga order.
      När strömmen av krig vände sig mot Tyskland, blev Himmler inrikesminister i 1943 började att kontakta fienden för att rädda sitt liv. År 1944 fick han militär ledning på den ryska fronten, men han togs bort omedelbart på grund av hans inkompetensen som visades i några av hans handlingar där. När Hitler tog reda på hans svek i de sista ögonblicken av kriget, sparkade ut honom från Kazi Partiet. Himmler försökte fly förklädnad, men när han greps av den brittiska armén, begick självmord genom gift.




Personporträtt


Charles André Joseph Marie de Gaulle



       Charles André Joseph Marie de Gaulle, föddes den 22 november 1890 i Lille, Frankrike. Han var en fransk, militär och politiker. Han gifte sig med Yvonne de Gaulle den 7 april 1921.
     Han avslutade sin militära karriär vid Academy of Saint Cyr, där tog han examen år 1912. När han slutade sina studier var han under order av överste Pétain i den 33 infanteriregemente. Under första världskriget deltog han i slaget vid Verdun, där han sårades och blev tillfångatagen (1916) av tyskarna i Fort Douamont. Efter vapenstilleståndet gick han till den franska militära uppdrag i Polen, där han träffade marskalk Pilsudski, och dök upp i polsk-sovjetiska kriget (1919 - 1920).
   Tillbaka i sitt land, undervisade han militärhistoria i Saint-Cyr (1921) och i efterföljande åren var han en del av rådet i Högsta Kriget institutet med Pétain. Bekymrad över den kapprustningen som påbörjades av Tyskland under Hitler, publicerades han år 1934 "Till den professionella armén", bok som beskrev vikten av stridsvagnar och flygplan under de framtida krig. 
   Sex år senare, rapporterade armén om möjligheten av en tysk offensiv. När detta skedde, fick Joseph några framgångar framför den fjärde Armored Division (Montcornet, Abbeville). Sedan, på begäran av president Reynaud tog han hand om statssekreterare för nationellt försvar och krig.
   Efter den franska nederlaget, åkte han till London, där genom mikrofonerna i BBC, kallade han sina landsmän till motstånd. Trots de anvisningar som han fick av Churchill och speciellt Roosevelt, som såg honom som en äventyrare, Joseph vann den brittiska regeringen stöd. Mellan 1942 och 1943 lyckades att skapa unionen av de franska kolonierna. När han valdes till president, främjade han skapandet av den fjärde republiken, men han avgick en tid senare. I april 1947 grundade han partiet "Samling du Peuple Français" (RPF) ett konservativ och anti-kommunistiska parti. I maj 1958 bildade de Gaulle en "Räddning Regering" och grundade den Femte republiken.
    Han stimulerade den europeisk enhet och självständighet av Frankrike genom Nato, och tillät skapandet av en fransk kärnvapenavskräckning. Men han avgick den 28 april 1969.
     De Gaulle utnämndes till Riddare av Serafimerorden den 8 maj 1963 av Konung Gustaf VI Adolf. Han dog den 9 november 1970 vid 79 år i Colombey-les-Deux-Églises, Frankrike. Hans vapensköld sattes därefter upp i Riddarholmskyrkan efter hans död, i enlighet med ordens traditioner. Paris internationella flygplats Aéroport Paris-Charles de Gaulle är döpt efter honom.